Nytt Land, Nylands historia

Vaakunalippu. Kuva Tuula Palaste

Den nyländska befolkningen är historiskt sett så ung att landskapet med tanke på permanent bosättning, helt i enlighet med sitt namn, är ett nytt land.

Tillkomsthistorien för Helsingfors och dess omnejd hänger tätt samman med Finska vikens historia. Ända sedan vikingatiden på 800-talet följde den betydelsefulla vägen i österled kustlinjen vid Finska viken.

De första invånarna inom Helsingforsregionen var kringresande fångstmän och befolkningen var närmast sporadisk ända fram till 1100-talet. Kusten var nyttjanderättsområde för ester och senare även för tavastlänningar och den var en del av Tavastlands strandmarker.

Då Sverige erövrade Finland på 1100-talet ledde det snabbt till ett allt starkare nybyggarsamhälle. Merparten av dem som kom till området kom från Hälsingland i Sverige och svenskpråkiga byar uppstod på de gröna strandmarkerna vid Vanda och Kervo ås flodmynningar. 

Namnen Helsingfors och Nyland kom till då nybyggarna slagit sig ned i trakten. Man har stött på benämningen "ny land" i dokument från 1300-talet. Den finska versionen förekommer första gången 1548 i det av Mikael Agricola översatta Nya Testamentet; i den första meningen finns "Wsimaa".