Gå till innehåll
Nylands förbund Aktuellt Kontaktuppgifter
Sök

Nylands landskapsbeteckningar

På samma sätt som i andra landskap i Finland har Nyland också flera olika symboler. Utöver det historiska vapnet och landskapssången har det sedan 1980-talet utsetts en landskapsfågel, -växt, -fisk och -sten och ett landskapsdäggdjur.  Den senaste av dessa nomineringar som medborgarna har röstat om är en landskapssjö. Varje landskap fick en landskapssjö år 2011.

Landskapsvapnet

En gyllene båt och vågor av silver pryder Nylands vapen. Vapen har två vågformade silverränder på blått botten och mellan dem en gyllene båt med roder.

Uudenmaan vaakuna, jossa sinisellä pohjalla keltainen vene ja valkoiset aaltokuviot veneen ylä- ja alapuolella.

Båten är en gammal symbol för kusttrakterna och de två silverströmmarna antas syfta på åarna i landskapet, som en gång i tiden var viktiga farleder till inlandet.

Landskapsvapnen uppkom urspungligen på 1500-talet. Nyland fick sitt vapen alldeles i slutet av århundradet. Det finns en bild av Nylands vapen från år 1599.

Vapnen för de nya landskapen togs i bruk av landskapsförbunden på hösten 1997. En del av de nitton vapnen är gamla historiska vapen och en del nya vapen som tecknats på basis av historiska motiv. I Nyland togs landskapets gamla vapen i bruk.

Landskapsvapnen syns vid vägkanterna då man passerar landskapsgränserna.

Landskapsblomman

Med vitsippan kommer våren. Vitsippan trivs i lundar, lundskogar, lövängar och grandungar med mullhaltig jord i södra och mellersta Finland. Vitsippan blommar på våren i maj-juni i omfattande vackra växtbestånd.

Plantan blir cirka 10–30 cm hög. Blomman är vit men ofta också en aning rödskiftande på den yttre ytan. Vitsippan är giftig.

Landskapsfågeln

Vårens första flöjtton tillhör koltrasten. Koltrasten är nästan helt mörkbrun. Strupen är en aning ljusare, bröstet litet strimmigt och näbben gulbrun.

Landskapsfågeln häckar i södra och mellersta Finland i löv- och blandskogar, men ses också ofta i parker och trädgårdar. Den lägger 4–5 blågröna ägg med bruna prickar, som fågeln ruvar 13–14 dygn. Både honan och hanen matar ungarna.

Koltrasten sjunger vackra flöjtlika fraser som den likväl inte upprepar på samma sätt som taltrasten.

Koltrasten övervintrar i Västeuropa dit den flyttar i september–november, en liten del av beståndet övervintrar i södra Finland. Till vår glädje återvänder den igen tidigt i mars–april.

Landskapsfisken

Gösen är en ädelfisk. Den är allmän så gott som i hela Europas rena åar och sjöar men också i bräckt vatten. Vid Finlands kust förekommer gösen ända till Kvarken. Gösens kött smakar mycket gott.

Landskapsfisken är ca 50 cm lång och väger högst 4 kg. Den leker i maj–juni. Yngre fiskars föda är smådjur, äldre fiskar äter andra fiskar.

Landskapsdäggdjuret

Av de vilda djuren i Finland är kanske igelkotten den bäst kända. Den är ett nattdjur och lever i löv- och blandskogar med riklig markvegetation, men trivs också i parker och trädgårdar. Igelkotten ligger i vinterdvala från slutet av oktober till slutet av mars.

Landskapsdäggdjuret räknas till insektätarna, men den föder sig också med smådjur, såsom sniglar, daggmaskar och grodor.

Igelkotten bygger sitt bo i ett markhål eller en hög med löv. Boet har i allmänhet två ingångar. Igelkotten föder 3–8 ungar, som har ljusa, mjuka taggar. Ungarnas ögon öppnas först efter två veckor.

Landskapsstenen

Hornbländet är en ypperlig sten för statyer och bastuugnar.

Hornbländet är en svart, mörkgrön eller mörkbrun mineral med jämn skimrande yta som klyftar sig. Hornbländet hör till huvudmineralerna bland våra mörka stenarter och dess sammansättning är kornig eller flisig.

I Nylands berggrund förekommer mycket allmänt hornbländshaltiga stenarter, såsom amfibol och gabbro.

Hornbländshaltiga stenar används som byggnads- och minnesstenar och ofta också som högklassiga stenar i bastuugnar.

Landskapssjön

Tusby träsk är en kombination av kulturhistoria och urban miljö. I början av 1900-talet beboddes Tusby strandväg av kända konstnärer såsom Jean Sibelius, Pekka Halonen och Eero Järnefelt. Tusby konstnärssamfund och dess kulturhistoriska betydelse är unika i Finland.

I den norra ändan av sjön finns Träskända centrum, medan den södra delen ansluter sig till Tusby centrum. Sjön är näringsrik och grumlig. Den omges av ett tillflödesområde med många åkrar och med riklig bosättning.

Människans verksamhet har redan i årtionden påverkat tillståndet i sjön och avfallsvattnet som man låtit rinna ut i den höll på att smutsa ner hela vattendraget. Sedan 1999 har man målmedvetet och på många olika sätt iståndsatt Tusby träsk.

Sjön är nästan åtta kilometer lång och rätt smal. Arealen utgör ca 6 km² och medeldjupet är 3,2 m. Låga stränder omger djupet på 10 m som finns vid Halosenniemi.

Tusby träsk valdes till Nylands landskapssjö via en riksomfattande publikomröstning år 2011.

Landskapssången

En pompös landskapssång prisar Nylands skönhet och unicitet. Orden till Nylands landskapssång är av Kaarlo Terhi från år 1911. Därpåföljande år komponerade Jean Sibelius musiken till dem.

Nylands landskapssång uppfördes för första gången för hundra år sedan. För uruppförandet stod studentkören Ylioppilaskunnan Laulajat under körens vårkonsert 21.4.1912.

Sången föddes i och med en dikttävling som ordnades av studentnationen Eteläsuomalainen osakunta. Jean Sibelius hade redan på förhand lovat komponera den segrande dikten.

Uusmaalaisten laulu

Missä maat on mainiommat, vetreämmät veet,
sadat saartaa, niemet, lahdet, rakkaampata rantaa!
Missä virrat viehkeämmät, salmet, seljänteet,
maa ja meri aulihimmin aarteitansa antaa!
Uusmaa Suomen kruunussa on helmi kirkkahin,
täällä kukkaan puhkeaapi tiede, taidekin,
tääll’ on Suomen pää ja sydän, into hehkuvin,
lempi lämpöisin.

Jäykkänä ja pystypäin, kuin luoto meressä
ajan aallokossa seisoo uusmaalainen kansa;
vapauden tunto sykkii lasten veressä,
valppahana vainon torjuu, oikeus turvanansa.
Suomen siskosarjassa on nuorin Uusimaa;
parhaan työmme, lempemme ja laulumme se saa.
Uusmaa, nimes uljahana kanna aikain taa,
meidän Uusimaa!

En inofficiell svensk översättning av sångens första strofer har gjorts av Esko Vuorinen:

Här äro marker härligare, vattnen stridare,
hundratals uddar, vikar omger stranden den älskade!
Här äro älvar behagligare, sund och fjärdar,
jord och hav givmilt giva sina skatter!

Sidan uppdaterad senast: 9.11.2023