Nylands förbunds historia går tillbaka till året 1934, då den första föregångaren till det nuvarande förbundet, Nylands landskapsförbund, grundades för att värna om hembygdskänslan.
Av regionplaneförbunden inledde föregångaren till Helsingfors regionplaneförbund, Regionplansförbundet för Helsingfors jämte omnejd, sitt arbete som det första regionplaneförbundet. Detta skedde år 1946 och anses var inledningen till den nyländska regionutvecklingen.
Landskapsförbundet och regionplaneförbunden slås ihop
Nylands förbund inledde sin verksamhet i början av år 1993 då Helsingfors regionplaneförbund, Västnylands regionplaneförbund och Nylands landskapsförbund slogs samman enligt ett beslut av statsrådet. Mäntsälä, Borgnäs och Kyrkslätt från regionplaneförbundena i grannskapet anslöt sig som enskilda kommuner, varmed det slutliga antalet uppgick till 19 medlemskommuner.
Uppgifterna gick i arv från föregångaren, och tyngdpunkten låg på den lagstadgade regionplaneringen och den regionala intressebevakningen. Byrån flyttade till Alexandersgatan i Helsingfors.
Nya förändringar ägde rum genast i början av året därpå. I början av år 1994 utvidgades området för Nylands förbund med de kommuner som hade hört till Västra Nylands regionplaneförbund. Nyland omfattade 21 kommuner. Nylands förbunds grundavtal trädde i kraft i början av år 1995 då alla kommunerna hade godkänt avtalet.
Lagen om regional utveckling för med sig nya uppgifter till förbundet
Samtidigt som regionen utvidgades, var det aktuellt med att förnya mellanstegsförvaltningen och den regionalpolitiska lagstiftningen. För landskapsförbunden innebar det både nya uppgifter och en roll som övergripande utvecklingsmyndighet.
Lagen om regional utveckling trädde i kraft i början av år 1994 och ansvaret för den regionala utvecklingen överfördes från länsstyrelsen till förbunden. En av de viktigaste argumenten för överflyttningen av uppgifter var vårt system för beslutsfattande som grundar sig på förtroendevalda.
Finlands anslutning till Europeiska Unionen år 1995 ökade de internationella ärendenas andel av förbundsarbetet. EU-programarbetet blev en del av regionutvecklingsarbetet. Med tanke på intressebevakningen och kontakterna grundade Helsingfors stad och Nylands förbund en gemensam byrå i Bryssel. Senare har byrån fått fler partner.
Statens regionförvaltningsreform slutfördes i slutet av 2010. Det innebar att landskapsförbundens befogenheter som en samordnande myndighet inom regionförvaltningsarbetet har förstärkts.
Bekanta dig med en historik om regionplanering i Helsingforsregionen som gavs ut år 2006:
Östra Nyland blev en del av landskapet Nyland
Landskapen Östra Nyland och Nyland slogs samman i enlighet med statsrådets beslut från början av år 2011. De sju östnyländska kommunerna anslöt sig till Nylands förbund.
På grund av några kommunsammanslagningar finns det för tillfället 26 kommuner i Nyland. Antalet invånare är 1,8 miljoner.
Kommunerna i landskapet Nyland är Askola, Borgnäs, Borgå, Esbo, Grankulla, Hangö, Helsingfors, Hyvinge, Högfors, Ingå, Kervo, Kyrkslätt, Lappträsk, Lojo, Lovisa, Mäntsälä, Mörskom, Nurmijärvi, Pukkila, Raseborg, Sibbo, Sjundeå, Träskända, Tusby, Vanda och Vichtis.
I samband med sammanslagningen av landskapsförbunden flyttade förbundets byrå till Västra Böle i Helsingfors.
Aktuellt
Nyhet
26.5.2025
Landskapsfullmäktige godkände förbundets bokslut för 2024 vid mandatperiodens sista sammanträde
Nylands landskapsfullmäktige sammanträdde måndagen den 26 maj för sista gången under denna mandatperiod i Helsingfors stads fullmäktigesal. Fullmäktige behandlade Nylands förbunds bokslut och verksamhetsberättelse, revisionsnämndens utvärderingsberättelse för år 2024, ändring av budgeten för år 2025 samt den uppdaterade förvaltningsstadgan.
Nyhet
23.5.2025
Nylands förbund utvecklar regional prognostisering tillsammans med europeiska partner
Nylands förbund är med i ett sameuropeiskt projekt, Strategic Foresight Partnership (SFP). Syftet med projektet är att stärka den regionala strategiska framsynsförmågan samt utbyte av framsynsrelaterad information mellan regioner och delning av bästa praxis.
Sidan uppdaterad senast: 25.11.2024