Tio synpunkter på lagen om områdesanvändning
Den nya lagen om områdesanvändning kommer att styra regionplaneringen på olika plannivåer. Lagutkastet är på remiss fram till den 11 juli. Nylands förbund tar särskilt ställning till landskapsplanens kommande roll, och lyfter även fram kommunernas perspektiv.
Utöver lagen om områdesanvändning är ett preliminärt förordningsutkast, ändringsserien i bygglagen samt lagarna om genomförande av planer också på remiss. Landskapsstyrelsen förde en remissdebatt om ärendet den 9 juni och ger förbundets utlåtande den 27 juni.
1. Det blir svårare att uppfatta helheten
I samband med totalreformen delas den tidigare mark‑ och bygglagen upp i fyra olika lagar, som ändå är starkt kopplade till varandra. Samtidigt pågår också reformen av statens regionförvaltning, som påverkar områdesanvändningen.
Vi anser att det är svårt att uppfatta helheten och konsekvenserna av ändringarna när lagarna förnyas en i taget. Dessutom uppnås det centrala målet om att göra bestämmelserna smidigare åtminstone inte omedelbart, eftersom det tar tid att skapa nya verksamhetsmodeller, kopplingar mellan lagarna och ny rättspraxis. Vi efterlyser en bedömning av de sammantagna konsekvenserna, tillräcklig utbildning samt möjlighet till smidig justering av lagen vid behov.
2. De riksomfattande målen för områdesanvändning stärks
De riksomfattande målen för områdesanvändning kompletteras med nya teman, som nationell säkerhet, försörjningsberedskap och klimatförändringar. Den mest betydande ändringen är den nya bestämmelsen om att statsrådet kan fastställa en tidsfrist inom vilken landskapet eller kommunen ska godkänna en plan med en lösning som behövs för att uppnå målet.
Vi anser att tidsfristen och det därtill hörande vitesförfarandet är oskäliga och inkräktar starkt på kommunernas självbestämmanderätt. Förfarandet försvåras också av att de riksomfattande målen för områdesanvändning är översiktliga.
3. Landskapsplanen försvagas
Lagreformen innebär att betydelsen av strategiska planer försvagas, även om behovet av att fastställa en gemensam syn på markanvändningens framtid snarare kommer att öka. Flyghöjden i landskapsplanen höjs så att den endast täcker riks- och landskapsomfattande frågor. Propositionen saknar en tydlig definition av vad som avses med landskapsnivå, vilket ger utrymme för olika tolkningar.
I innehållskraven stryks termen ”samhällsstruktur” även om det hänvisas till den i motiveringarna. Landskapsplanens roll i styrningen av principerna för den regionala samhällsstrukturen förblir oklar. Det är motiverat att komplettera innehållskraven med frågor som gäller klimatförändringen och den biologiska mångfalden.
I fortsättningen ska landskapsplanen ”beaktas” vid utarbetandet av generalplaner. I nuläget ”ska den tjäna till ledning”, det vill säga följas. Vad som i praktiken avses med ”beaktas” kommer sannolikt att preciseras genom rättspraxis. Landskapsplanens ikraftträdande har harmoniserats med de kommunala planerna: de delar av planen som är föremål för besvär får inte träda i kraft innan besvären har behandlats. Detta fördröjer också kommunernas planläggning.
Vi anser att det saknas en tydlig avgränsning av landskapsplanens uppgifter. I lagen bör styrningen av principerna för den regionala samhällsstrukturen och dess nivåer beskrivas tydligare, liksom även den flexibilitet som den regionala styrningen förutsätter. Det finns en risk att den regionala planläggningen – mellan kommunal nivå och landskapsnivå – får en svag roll, trots att den är avgörande för att uppnå många mål, särskilt i växande stadsregioner.
4. Ny plannivå avviker från regeringsprogrammet
Lagpropositionen innehåller en ny plannivå som inte är förenlig med regeringsprogrammet. Gemensamma generalplaner för flera kommuner, som även den nuvarande lagen möjliggör, kommer att få en ny ställning. Det innebär att även om landskapsplanen uppdateras, styrs kommunernas generalplaner fortfarande av den gemensamma generalplanen i området. En enskild kommun kan inte heller ensam upphäva en gemensam plan för sitt område, utan det måste göras i alla kommuner.
Behovet av regional planering har identifierats, men vi anser att den nya plannivån inte tillgodoser detta behov. En gemensam generalplan för flera kommuner är även administrativt problematisk. Vi motsätter oss att en gemensam generalplan för flera kommuner ska kunna åsidosätta den gemensamt godkända landskapsplanen, som främjar hela landskapets intressen.
5. Generalplanens betydelse försvagas
Generalplanen är kommunernas viktigaste verktyg för att formulera en framtidsbild för markanvändningen, och den enda kommunstrategin med ett långsiktigt perspektiv. Lagpropositionen innebär flera försämringar av generalplanens roll – bland annat försvagas dess styrande verkan på detaljplaneringen, och det blir lättare att göra avvikelser från den.
Vi anser att försvagningen av generalplanen saknar grund. Enligt propositionen kan generalplanen i fortsättningen ändras inom samma process som en detaljplan, och en generalplan som upprättas samtidigt kan samtidigt styra en detaljplan som upprättas. Med andra ord skulle förfarandet möjliggöra att den gällande generalplanen åsidosätts.
6. Partnerskapsbaserad planläggning försvåras
I lagen införs nya bestämmelser om markägarnas initiativrätt och om samarbete med markägare. Detta gäller de generalplaner som direkt styr byggandet samt alla detaljplaner. Initiativrätt och partnerskapsbaserad planläggning är redan en del av planläggningspraxis, men den nya lagen syftar till att göra förfarandena mer enhetliga. Framöver ska besluten alltid föras till ett kollegialt organ, vilket innebär minst en nämnd. Initiativen ska dessutom behandlas inom fyra månader.
Vi befarar att det föreslagna förfarandet kommer att belasta kommunerna. I stället för en stel reglering utifrån bör kommunen själv kunna besluta om sina förfaranden så att processerna fungerar så smidigt som möjligt med tanke på begränsade resurser.
7. Tilläggskrav och lättnader i planläggningsförfarandet
Både tilläggskrav och lättnader föreslås för planläggningsförfarandet. Kravet på en planläggningsöversikt ersätts med en skyldighet att hålla aktuell information tillgänglig via datanätet, och samma ändring införs även i bygglagen. Meddelande om att en plan blivit anhängig får offentliggöras på det sätt som kommunen vanligtvis använder för tillkännagivanden. Publicering i dagspress krävs inte.
Ovanstående lättnader är positiva. Vi anser att den paragraf som förutsätter att markägare och markinnehavare bosatta i en annan kommun ska underrättas om planförslaget är en försämring. Uppgiften är praktiskt taget omöjlig och medför väsentligt merarbete och ökade risker, och bidrar därmed inte till en smidigare planprocess. Därför föreslår vi att denna paragraf stryks.
8. Ändringar i konsekvensbedömningen
Tilläggskrav och lättnader föreslås också när det gäller konsekvensbedömningen. Bedömningen skärps så att det krävs en utredning av ”de betydande konsekvenser som planen kan antas ha”. Den tidigare formuleringen lydde ”de betydande konsekvenserna av planen”.
Vi anser att den nya formuleringen inte gör de nuvarande förfarandena smidigare. Tillämpningen av naturvårdslagens krav på att utreda sannolika betydande konsekvenser har lett till den så kallade försiktighetsprincipen, och denna bör inte utsträckas till att omfatta all planläggning. Den nya formuleringen riskerar att leda till ett utökat behov av utredningar. Den exakta avgränsningen av den nya termen kommer att klarläggas först genom kommande rättspraxis.
9. Kommunernas ansvar för att styra handeln ökar
I lagpropositionen ändras styrningen av stora detaljhandelsenheter så att endast handel av betydelse för landskapet behandlas i landskapsplanerna. Enheterna ska i första hand anvisas ett centrumområde, oavsett plannivå. Kraven på att placera detaljhandeln med beaktande av målen för hållbar mobilitet har utelämnats.
Vi anser att ändringen är motiverad, men den bör preciseras. Nu förblir det oklart vad som händer med lösningarna för handeln i gällande landskapsplaner. Ändringen ökar arbetsmängden i kommunerna, eftersom bedömningen av regionala konsekvenser överförs till den kommunala planläggningen. Placeringen av handeln har också en stor betydelse för mobilitetsbehovet, klimateffekterna och utvecklingen av servicenätet, liksom för en smidig vardag för invånarna – vilket bör återspeglas i lagstiftningen.
10. Planläggningen av förnybar energi förnyas
När det gäller grön energi innehåller lagpropositionen en ny bestämmelse om en generalplan som styr utbyggnad av solenergi. De tidigare paragraferna om vindkraft skärps. Markägare kan ta initiativ till att kommunen utarbetar båda typerna av generalplaner. När det gäller solenergi innehåller ändringspropositionen till bygglagen en bestämmelse om att solkraftverk med en areal på minst tio hektar alltid kräver en plan.
Vi anser att det är bra att båda typerna av energiproduktion ingår i lagpropositionen, eftersom nuvarande praxis är otydlig. Propositionen ställer dock stränga innehålls- och avståndskrav på vindkraft, vilket fördröjer projekten och förlägger dem till obebyggda naturområden.
Centrala mål för reformen av lagen om områdesanvändning är bland annat att göra planläggningen smidigare, avveckla onödiga normer och lätta på kommunernas uppgifter. Nu håller dock det motsatta på att ske.
Ytterligare upplysningar:
Mari Siivola
Regionplaneringsdirektör
mari.siivola@uudenmaanliitto.fi
Förestår ansvarsområdet regionplanering
Bekanta dig också med dessa
Nyhet
13.6.2025
Materialet från evenemanget Skogar och landskapsplanering har publicerats
Nylands förbund ordnade ett presentations- och diskussionsevenemang om skogar i anslutning till VISION-planen i juni. Under det öppna evenemanget diskuterades skogarnas roll i landskapsplanläggningen.
Nyhet
11.6.2025
Östersundom inkluderas i VISION-planen
Programmet för deltagande och bedömning (PDB) för VISION-planen, som fokuserar på teman inom den gröna omställningen, var framlagd för kommentarer i mars–april. Flest kommenterar fick ämnen som gällde energi och natur samt Östersundomområdet.