Plan- och bygglagen skulle göra planläggningen långsammare och försämra uppnåendet av klimatmålen
Enligt generalplanecheferna vid Helsingfors stad och Nurmijärvi kommun är utkastet till ny plan- och bygglag misslyckat och stöder inte uppnåendet av regeringsprogrammets mål. Enligt dem behövs det ingen totalreform av lagen, utan en uppdatering av den nuvarande lagen är en tillräcklig åtgärd. Varför ändra på ett välfungerande system?
Reformen av markanvändnings- och bygglagen har framskridit till en fas där remissvaren har behandlats och lagförslaget ska omarbetas utifrån dem. Helsingfors generalplanechef Pasi Rajala och Nurmijärvis generalplanechef Anita Pihala berättade i intervjun om sina syner på lagreformen. Den politiska debatten om frågan fortsätter.
Den nya lagen skulle inte göra planläggningen smidigare eller förstärka markpolitik
Enligt regeringsprogrammet är de huvudsakliga målen med reformen av markanvändnings- och bygglagen att skapa ett klimatneutralt samhälle, stärka den biologiska mångfalden, förbättra kvaliteten på byggandet och främja digitaliseringen. Enligt regeringsprogrammet är målen också bibehållande av kommunernas planläggningsmonopol och planläggningshierarki, främjande av en smidig planprocess och stärkande av kommunernas markpolitik.
Många anser att särskilt målen om en smidigare planprocess och stärkande av kommunernas markpolitik inte uppfylls genom lagutkastet. Så anser också Pasi Rajala och Anita Pihala.
– Inget av dessa två mål uppfylls genom lagutkastet, konstaterar Pihala.
Ny onödig plannivå och ökad byråkrati i planläggningen
Enligt Anita Pihala medför den nya lagen att planprocessen blir mindre smidig på tre olika sätt. För det första skulle den nya lagen öka byråkratin.
– Lagen skulle öka antalet tillvägagångssätt, vilket skulle göra processen långsammare och medföra osäkerheter och oförutsebarhet, säger Pihala.
En annan faktor som leder till minskad smidighet är nya uppgifter som skulle överföras till kommunerna. Den nya lagen skulle överföra utredningsskyldigheter från landskap till kommuner, vilket skulle ta kommunernas resurser.
– Arbetet med dessa utredningar skulle kräva mer pengar, personal och tid, konstaterar Pihala.
En tredje sak som försvårar planläggningen enligt Pihala är en stadsregionplan som i princip är en ny plannivå mellan landskapsplanen och kommunernas planer.
– En stadsregionplan skulle ta resurser och skulle inte ge något mervärde i plansystemet, utbrister Pihala.
Enligt en sammanfattning av remissvaren som miljöministeriet har publicerat är de flesta remissinstanser av samma åsikt som Pihala.
Byråkratin ökar i markpolitiken och markpriset hamnar i uppåtgående spiral
Ett av regeringsprogrammets mål är också att förstärka kommunernas markpolitik, det vill säga åtgärder för anskaffning och överlåtelse av mark, genom vilka man strävar efter att påverka kommunens utveckling. Enligt Anita Pihala skulle den nya lagen emellertid inte förstärka markpolitiken utan öka byråkratin i anslutning till den.
Bestämmelserna i den nya lagen skulle också höja priset på mark. Detta skulle påverkas av den pågående reformen av inlösningslagen, enligt vilken ersättningen för egendom som inlöses alltid skulle höjas med 15 procent. Enligt Anita Pihala och Pasi Rajala har detta också inverkan på bostädernas prisutveckling.
Reformen försvårar också kommunernas markanskaffning.
– Kommunen är alltid tvungen att tillämpa inlösningsförfarandet, vilket leder till mycket långa processer och allt blir långsammare och krångligare. Detta minskar de övriga resurserna och försvårar en systematisk stadsutveckling, säger Rajala.
Stramare planläggningsresurser
De planerade förnyelserna i lagen skulle öka kommunernas arbete. Enligt Anita Pihala finns det redan i nuläget små resurser för planläggning.
– Hur kan man göra allt det här? Pihala undrar. – Resurserna för planläggning är små både hos kommuner och konsulter.
Den nya lagen skulle också försvåra uppnåendet av klimatmålen
Regeringsprogrammets mål är ett klimatneutralt samhälle och stärkande av den biologiska mångfalden.
Enligt Anita Pihala och Pasi Rajala tryggar lagförslaget inte uppnåendet av klimatmålen, utan snarare försvårar det.
– Den nya lagen skulle inte trygga att klimatförändringen och därtill hörande frågor skulle kunna tas i beaktande på ett tillräckligt sätt, säger Pihala. – Inget i lagförslaget tvingar till det på ett tillräckligt sätt.
Pihala och Rajala lyfter fram kontroll över bebyggelsestrukturen som exempel på detta.
– Lagen skulle möjliggöra en splittrad bebyggelsestruktur, vilket skulle leda till fruktansvärda slutresultat både med tanke på klimatmålen och de övriga målen, säger Rajala.
Enligt Pihala och Rajala är det tydligt att det finns olika regioner i Finland, och därför finns det också olika behov av att styra markanvändningen i olika regioner.
– Att bekämpa det utspridda byggandet ansluter sig särskilt till hur tillväxt styrs i stadsregioner, omtalar Rajala. – Stadsregioner som är i olika situationer har också olika behov av styrning. I regioner där invånarantalet minskar är det bara bra att där inte finns för mycket reglering så att livskraft kan främjas. Men i växande stadsregioner är situationen helt annorlunda och det är ytterst viktigt att styra bebyggelsestrukturen.
Totalreform helt onödig, uppdatering av den nuvarande lagen räcker
Enligt Anita Pihala och Pasi Rajala är en totalreform av lagen helt onödig: uppdateringen av den nuvarande lagen skulle vara tillräcklig. I den nuvarande lagen nämns dock inte begrepp som är viktiga med tanke på regeringsprogrammets mål, såsom grönstruktur och klimat, men det skulle vara helt möjligt att införa dessa begrepp i den nuvarande lagen.
– Vi ska införa dessa begrepp i den nuvarande markanvändnings- och bygglagen genom en delreform. Detta skulle vara vår lösning: en delreform av lagen som kompletterar styrningen så att den också konstaterar de natur- och klimatrelaterade frågor som inte nämns i den nuvarande lagen, säger Rajala och tillägger: – I praktiken har dessa redan länge beaktats i processer enligt den nuvarande markanvändnings- och bygglagen. Detta visar också utmärkt, varför det inte behövs någon totalreform.
Enligt Rajala och Pihala är planläggningsprocessen och markpolitiken inte förenade med problem som behöver lösas genom en lagreform. Exempelvis planläggningsprocessen är alltid förenad med en viss komplexitet så att ärendena kan åtgärdas på ett förnuftigt och rättvist sätt.
– Det måste finnas olika planeringsnivåer, växelverkan och möjlighet att söka ändring. Vi kan inte undgå dessa med någon reform. Men systemet ska vara flexibelt med tanke på behov hos olika regioner så att det inte i onödan tvingar till formbundna förfaranden, konstaterar Rajala.
Upplysningar:
Ilona Mansikka
Planläggningschef
ilona.mansikka@uudenmaanliitto.fi
Utveckling av planläggningsprocessen på landskapsnivå, Nylandsplanen 2050. Områdesansvar vid planläggningen: Esbo, Grankulla, Helsingfors och Vanda. Regionplaneringsdirektör Paula Autioniemis ställföreträdare
Bekanta dig också med dessa
Nyhet
6.3.2024
Enkäten för intressentgrupperna och kommunrundorna ger riktlinjer för uppgifter för kommande år
I fjol kartlade vi riktlinjer för arbetet med landskapsplan och landskapsprogram med en enkät för intressentgrupperna i två delar samt med en omfattande kommunrunda. På grund av de snabba förändringarna i verksamhetsmiljön förbereder vi oss inom de närmaste åren på att komplettera den lagakraftvunna Nylandsplanen och att uppdatera Nylandsprogrammet.
Artikel
28.2.2024
Plan som möjliggör fungerande regional kollektivtrafik
Nylandsplanen främjar kollektivtrafik på två sätt: den säkerställer att den infrastruktur som trafiken behöver fungerar samt styr placeringen av boende, handel och arbetsplatser på ett sätt som skapar förutsättningar för en hållbar mobilitet.